Idag i bilen talades det något om min magont, det ledde till att mamma tycker att jag borde besöka en doktor och få hela mitt hälsotillstånd kollat, sen lade hon till att hon tycker att det sku va bra att jag sku på träffa en näringsterapeut som skulle lära mig att äta mer normalt. Jag blev bara helt schockad. Hur kommer det sig att dethär hämtas upp nu efter en så jävla lång tid? Jag vet inte om jag vill besöka näringsterapeuten, det känns för stort nu då mamma framförde den idén...
Stegen känns enorma
29 juli 2010, @ 22:57
hanna.ratata.fi
30 juli 2010, 00:13
Vad glad jag blir över att din mamma föreslagit det här. Jag tror också att det här kan vara en räddning för dig. Jag hoppas innerligt att du inte kämpar emot nu, utan tar till dig den här hjälpen! Kram kram kram. Tänker på dej!
Svar 31 juli 2010, 12:15
Men saken e den att hon inte kommer att ringa nånstans. Hon e för feg för att få höra sanningen. Och jag är glad för det. Int vill jag egentligen att hon ska veta. Det blir inte bättre av det.
emzie.ratata.fi
30 juli 2010, 13:04
Jag tror att det skulle vara riktigt bra att gå till en läkare och kolla upp. Och näringsterapeut har du ju talat om tidigare. Din mamma vill hjälpa dig så gott hon kan. Ta emot den hjälpen.
*kram*
*kram*
Svar 31 juli 2010, 12:16
Det är för stort.
hanna.ratata.fi
01 augusti 2010, 22:35
Klart det är stort att bli hjälpt att bli frisk! Men inte FÖR stort. Ingenting är för stort för dej.
Det är omvälvande, otryggt, främmande och skrämmande. Men sen är det också lockande, njutningsfullt, underbart och härligt på samma gång!
Det är omvälvande, otryggt, främmande och skrämmande. Men sen är det också lockande, njutningsfullt, underbart och härligt på samma gång!
Svar 01 augusti 2010, 23:30
Det e sweet and sour, men jag vet inte om jag klarar den kombination, jag vet inte om jag vill eller om jag är färdig...
hanna.ratata.fi
02 augusti 2010, 17:39
Varför vill du inte bli frisk? Vad väntar du på? Inte kommer du kanske någonsin att känna dig mer färdig att bli frisk än vad du gör idag. Varför vänta och slösa ännu några värdefulla år?
Svar 03 augusti 2010, 00:32
Det e jobbigt, okänt, stort och svårt. Jag vet int vad jag väntar på...Jag känner mej inte alls färdig att bli frisk. Det känns lättare att sprattla på bottnet... Åren jag slösat bort har gjort mig vem jag är... Det är både bra och dåligt.. Det e bara det att jag inte helt enkelt orkar kämpa. Det får vara som det är.
hanna
03 augusti 2010, 15:31
Jag lovar att det sku vara fyrahundra gånger lättare att vara frisk än att sprattla på där nere. Visst är det kämpigt, men du behöver ju inte bli frisk pang, bom, bang på en gång. Börjar du göra små förändringar i taget så är det säkert inte så jobbigt.
Bloggens inlägg (Atom)
gasarvid.ratata.fi
(tummar up!)